11504 David Krokius

Kyrkoherde. Blev ca 73 år.

Barn med 11505 Mailin Persdotter (- 1615?)

Barn med Malin Söffringsdotter

Noteringar

En historia om Krokius dotter berättas i domboken 1638-39. <br>
Förstnämnda år uppträdde herr David med sin hustru Malin<br>
och dotter Sara inför rätten och besvärade sig över det slem-<br>
ma tal, som en f.d. prästman Ericus Nicolai haft om dottern.<p>Enär han icke kunnat vinna henne till äkta, hade han velat<br>
ljuga äran från henne. Herr Erik ville bevisa hennes skuld<br>
genom löndasedlar, som hon skulle ha skrivit till honom. Sara <br>
nekade härtill, och hennes föräldrar försäkrade, att hon aldrig<br>
med deras vetskap skrivit &rdquo;<i>bokstav på papir</i>&rdquo;, hållit i en skriv-<br>
penna eller bjudit till att lära sig skriva. Enligt vittnesmål av<br>
en djäkne skulle herr Erik ha sagt, att om herr David ej ville<br>
giva honom dottern till hustru, skulle han skjuta herr David<br>
ihjäl.
<p>Då hustru Malm fick höra detta, blev hon förskräckt<br>
och gick jämte djäknen till herr Erik. Förlikning ingicks, och<br>
allt gammalt agg skulle vara dött. Herr Erik gav skriftligt in-<br>
tyg, att han om hustru Malm och hennes döttrar ej visste an-<br>
nat än det ärligt och gott vore. I Nissan nedsänktes en gam-<br>
mal strumpa med en del papper, men djäknen visste ej, om det <br>
var &rdquo;<i>skrivet eller oskrivet, lovligt eller olovligt, svenska eller<br>
latin.</i>&rdquo;
<p>Herr Erik påstod, att det var älskogssedlar, 220 stycken,<br>
skrivna till honom av Sara Davidsdotter. På grund av<br>
förlikningen hade han förstört dem och dränkt dem med sten <br>
i strumpan. Emellertid hade herr Erik åter begynt med sitt <br>
förtal, varför saken dragits inför rätta. Här intygade ett stort <br>
antal vittnen med en mun, att Sara dem veterligt icke kunde <br>
skriva en bokstav. Alla gåvo henne ett ärligt och gott vitsord.
<p>Ehuru domaren fann saken &rdquo;<i>mörk</i>&rdquo; och ville hänskjuta den <br>
till Göta hovrätt, uppsköts målet till nästa ting, då herr Erik <br>
skulle bevisa sina ord. Detta förmådde han ej, och en mängd <br>
vittnen framträdde okallade till Saras förmån.<p>Dubbel edgång av både män och kvinnor för hennes oskuld erbjöds
<br>
av herr David. Hans svärson, häradsprosten Erik Spinerus, för-<br>
säkrade, &rdquo;<i>att alla de goda ord uti den H. Bibel stå och alla de <br>
böner, han bedit och läsit, sedan han kunde tungan i sin mun <br>
röra, lände honom till förbannelse, om han någonsin förnam <br>
Sara skriva bokstav på papper eller kunna skriva.</i>&rdquo; Slutet <br>
blev, att Sara frikändes, medan herr Erik dömdes till avbön <br>
och böter. (H. Friberg).<p>En helt annan relation om samma sak ger herr Erik i en
<br>
till regeringen ställd besvärsskrift, vari han efter <br>
en utförlig berättelse om alla de trakasserier, som <br>
han utstått från krokska familjen, anhäller att återfå sitt äm-<br>
bete och bli förflyttad till annan plats. Han säger, att han <br>
blivit &rdquo;<i>av herr David och allt hans anhang så högeligen för-<br>
följd, det han mig och dem, som breven emellan mig och dot-<br>
tern burit hava, i grund fördärva vill, så att han ej under mig, <br>
ej heller de andra vara uppå jorden om han kunde råda, och <br>
uppå predikstolen skammeligen skäller och bespottar mig och <br>
mine.</i>&rdquo;
<p>Enligt herr Erik skulle tvisten begynt då han trolova-<br>
de sig med en &rdquo;<i>frustuvopiga</i>&rdquo; istället för med Krokius dotter. I <br>
avund häröver hade hustru Malin bedyrat, att herr Erik icke <br>
skulle få inneha sitt ämbete, så länge hennes svåger var biskop i <br>Växjö. (Ecki. saml. RA).

Personhistoria

Källor